Det går inte att tvinga nervsystemet att lugna ner sig eller symtomen att försvinna. Om man däremot skapar en känsla av trygghet får nervsystemet en chans att lugna ner sig och symtomen kan minska. I den här processen har det betydelse hur vi talar till oss själva i vårt inre. Det inre talet påverkar vårt tänkande, beteende och välmående. Därför är det viktigt att fundera hur ens inre tal ser ut.

Det inre talet kan vara milt, uppmuntrande, självmedkännande och accepterande. Sådant tal hjälper oss att klara utmaningar och gläds när vi lyckas. 

Några exempel på sådant tal är:

• Jag är värdefull.
• Jag kan!
• Jag är trygg.
• Jag är inte perfekt, men det är okej.

Det inre talet kan också vara krävande, förebrående, bekymrat och kritiskt. Sådant tal trycker ner oss och föder en känsla av hjälplöshet. 

Några exempel på sådant tal är: 

• Jag borde vara bättre. 
• Det måste vara något fel på mig. 
• Det är ingen idé att jag försöker.
• Igen misslyckades jag.

Om man blir medveten om hur ens inre tal låter kan man så småningom ifrågasätta och ändra på ett allt för kritiskt tal.

En övning man kan göra är följande: 

• Fundera hur du talar till dig själv när du har svåra symtom?
• Fundera sedan vad du skulle säga till en vän som berättade om sina svåra symtom? 
• Fanns det skillnader? Vad skulle du vilja att man sa till dej när du har det svårt?