Hjärnan är som en ledningscentral som styr alla organ och funktioner och samtidigt tar emot en mängd signaler både från kroppen och omgivningen. Största delen av all information som förmedlas mellan hjärnan och nervsystemet är vi inte medvetna om. Hjärnan tolkar informationen den får och avgör vilken information som är viktig för vår överlevnad och vad den borde reagera på.

För att vi vid behov ska kunna reagera snabbt på farliga situationer måste informationsbearbetningen vara effektiv och snabb. Man kan säga att hjärnan har ett “filter” som filtrerar bort alla oviktiga signaler.

Om det centrala nervsystemet upprepade gånger får hotfulla meddelanden från det perifera nervsystemet börjar centrala nervsystemet utveckla en känslighet för just de meddelandena, detta kallas sensibilisering. Hjärnan tolkar stimulin som kommer inifrån kroppen eller via sinnena som hotfulla för individen. Det centrala nervsystemet kan börja reagera starkare än nödvändigt på till exempel smärta, dofter, ljus, ljud, att resa sig upp, en viss plats eller en viss aktivitet.

Om det centrala nervsystemet till exempel upprepade gånger får smärtstimulin, tolkar det dem som tecken på en möjlig vävnadsskada. Därför riktar det centrala nervsystemet mera resurser mot att snabbt upptäcka dessa meddelanden, för att en eventuell skada ska kunna förhindras så effektivt som möjligt.

• Det centrala nervsystemet iakttar konstant det perifera nervsystemet ifall just det smärtstimulit skulle dyka upp.
• Ifall stimulit uppfattas reagerar det centrala nervsystemet automatiskt, snabbt och kraftfullt på det.
• För att bibehålla sin vaksamhet och vara redo att agera aktiverar det centrala nervsystemet det sympatiska nervsystemet.

På grund av den höga beredskapen kan det hända att det centrala nervsystemet uppfattar fler stimulin än normalt och de kan också uppfattas starkare än nödvändigt. Även neutrala meddelanden kan tolkas som hotfulla. Till exempel kan beröring uppfattas som smärta. Dessutom, när resurserna går åt till att övervaka hotfulla stimulin, uppfattar det centrala nervsystemet färre stimulin som berättar att hotet inte längre är aktuellt. Detta leder till en ond cirkel där den ursprungliga orsaken till smärtstimulit kanske har försvunnit, men vaksamheten och beredskapsläget kvarstår.

Alltid märker man inte att nervsystemet är överaktiverat eftersom det ofta sker gradvis över en längre tid. När kroppen och sinnet en längre tid varit överaktiverat vänjer man sig vid den känslan. Det blir det nya normala. Några tecken på att nervsystemet är överaktiverat är t.ex:

• Svårigheter att slappna av och lugna ner sig
• Sömnsvårigheter
• Matsmältningsproblem
• En sämre stresstålighet
• Rastlöshet
• Koncentrationssvårigheter
• Muskelspänningar