Hjärnan skapar hela tiden automatiskt olika förväntningar och antaganden om världen runt omkring oss utan att vi är medvetna om det. Hjärnan tar inte bara passivt emot information, utan informationen den tar in påverkas av t.ex. vart vår uppmärksamhet automatiskt riktas och hur väl observationerna passar in i vår hjärnas förutfattade uppfattning. Kroppen igen reagerar enligt hjärnans tolkningar och inte enligt “en objektiv sanning” vad som på riktigt händer.

Alla människor har placebo- och noseboreaktioner. Det är verkliga kroppsliga reaktioner, som vår hjärna får till stånd i kroppen. Ett exempel på en placeboreaktion är att en positiv förväntning om smärtlindring göra att ett sockerpiller (som vi tror är medicin) verkligen får vår smärta att lätta. Det här handlar inte om inbillning, utan om tankens makt över kroppen. I flera studier har man kommit fram till att vid förväntan om smärtlindring frisätts kroppens egna smärtlindrande ämnen. Positiva förväntningar hjälper oss alltså helt fysiskt att må bättre.

Nocebo reaktionen är motsatsen till placebo, dvs. en negativ förväntning förstärker kroppens skadliga reaktioner. Nocebo reaktionen kan orsaka eller förvärra kroppsliga känningar. Ifall hjärnan t.ex. förväntar sig smärta på basen av tidigare erfarenheter och uppfattningar reagerar kroppen enligt det och man känner starkare smärta. 

Det här betyder att hur man tolkar sina symtom och vad man tänker om t.ex. orsaken till symtomen påverkar själva symtomen, eftersom kroppen reagerar enligt hjärnans tolkningar. 

Svåra och långvariga symtom gör ofta att både personen själv och hens omgivning börjar tänka och bete sig på ett sätt som förstärker den uppfattning vår hjärna har, att det är frågan om fara och hot, som den ska fortsätta reagera på med symtom. 

Det här kan man försöka ändra på genom att granska hurdana automatiska tankar man har om sina symtom och ifall man kunde ifrågasätta och försöka ändra på några av dem. För att kunna ifrågasätta sina egna automatiska tolkningar kan det vara bra att i lugn och ro läsa om vad som orsakar POTS. Man kan fundera om man t.ex. automatiskt tänker att symtomen “är ett tecken på något farligt”?  eller börjar fundera om man  “har en allvarlig sjukdom?” 

Att ge symtomen en neutral eller positiv innebörd är en nyckelfaktor på vägen mot rehabilitering. Man kan t.ex. försöka förklara sina symtom genom att nervsystemet blivit överkänsligt. Man kan prova tänka att symptomen beror på ett programmeringsfel eller ett felaktigt utlöst larm. Kanske man kan försöka lugna sig genom att t.ex. säga ”allt är bra, det här är ett falskt alarm” eller ”ingen fara, mitt nervsystem är bara överbelastat”. 

Det kan också vara bra att veta, att då man fokuserar på symtomen, så förstärks de (man signalerar åt hjärnan att “du har rätt, symtomen är farliga”). Om man däremot lyckas rikta sin uppmärksamhet mot någonting annat, så berättar man åt hjärnan att symtomen inte är farliga. Man kan därför, när man har besvärliga symtom, försöka fokusera på något annat t.ex. lyssna på musik, skapa något med händerna eller göra en avslappningsövning.