Många personer med POTS, upplever andfåddhet. En hel del känner också något som på engelska kallas “air hunger” (en känsla av att man inte får tillräckligt med luft när man andas). I en studie gjord av Reilley (2020) kom man fram till att 80-90 % av de med POTS, som blev utvärderade av fysioterapeuter med kunskap om andning, hade obalanserad andning. Med hjälp av andningsträning i fysioterapi minskade symtomen. 

Orsakerna till obalanserad andning bland POTS patienter kan bl.a bero på att det centrala nervsystemet är överaktiverat. När vi är med om en stressande situation börjar vi andas mest med övre bröstkorgen och andningen blir snabb och ytlig. Inandningen blir också kraftigare. De här reaktionerna som sker automatiskt, utan att vi är medvetna om dem, aktiverar det sympatiska nervsystemet. Vår hjärna tolkar reaktionerna som att vi är i fara. När det centrala nervsystemet är överaktiverat, sker de här automatiska reaktionerna “för lätt”, eftersom kroppen och hjärnan nästan konstant är i larmläge.  

Det som är bra, är att man genom att medvetet reglera andningen, kan lugna nervsystemet. Att andas lugnt aktiverar det parasympatiska nervsystemet, som lugnar ner oss. Speciellt utandningen har en lugnande effekt. Därför kan det, att lära sig andas på ett bra sätt, vara en av många strategier, för att få POTS-symtomen att minska. 

​​Man kan se andningen som ett spektrum där ideal andning finns i ena änden och hyperventilering i den andra änden. När man hyperventilerar, andas man snabbt och ytligt och mer, än vår kropp behöver. Hyperventilering använder mera energi och leder till att mindre syre transporteras till vävnader och organ. Om man andas balanserat, förbrukar andningsarbetet mindre än 5 % av vår totala energiförbrukning. Har man däremot en mycket obalanserad andning, kan den förbruka upp till 20 – 40 % av den totala energiförbrukningen. Det kan ändå vara bra att minnas att ingen andas perfekt och att alla kan lära sig andas bättre.

Symtom på att man har en obalanserad andning kan bl.a. vara följande:

• Frånvaro av paus efter utandningen
• Andhållning som lämnar bröstkorgen i inandningsläge
• Andning främst genom munnen
• Användning av hjälpandningsmusklerna även i vila
• Spända och stela magmuskler
• Övre delen av bröstkorgen rör sig mycket 
• En känsla av “air hunger”, dvs. det känns som att man inte skulle få tillräckligt med luft när man andas 
• Man hör sin egen andning även i vila 
• Man suckar, gäspar och harklar sig ofta
• Man tar djupa andetag innan man pratar

Hur borde man andas?

Lågt – När vi andas borde vår mage stiga och sjunka med varje andetag. Vår övre bröstkorg borde röra sig väldigt lite.

Långsamt – Vid normal andning i vila borde man enligt Andningsförbundet ta 12-16 andetag i minuten. 

Via näsan – Man borde andas både in och ut genom näsan förutom vid hård fysisk ansträngning.

Fördelar med att andas lågt, långsamt och via näsan:

• Skapar en stark sugeffekt, som drar in luften ända till lungornas nedersta delar.
• Man använder mindre energi.   
• En så ren, fuktig och varm luft som möjligt är minst irriterande för våra slemhinnor. Näsan filtrerar bort luftföroreningar och luften som andas in genom näsan fuktas och värms upp.
• Lungventilationen blir jämnt fördelad till de olika delarna av lungorna, vilket ökar syretillförseln samt avlägsnandet av koldioxid och slem.
• Saktar ned andningsfrekvensen.
• Hjälper blodet att föras tillbaka till hjärtat.
• Förbättrar lungvolymen.
• Kan hjälpa att lindra nästäppa.
• Hjälper till att hålla diafragman stark.
• Långsam andning aktiverar det parasympatiska nervsystemet (dvs. det lugnar ner oss).

Det finns många olika andningsövningar man kan göra. Här hittar du några exempel:

https://www.hengitysliitto.fi/sv/andningshalsa-och-andningsjukdoma/andningshalsa/andning/andningsovningar/

Här kan du kolla Andningsförbundets youtube kanal för videon:

https://www.youtube.com/playlist?list=PL_J3yMteTVjhys0umhAeuGMoyP1mrNfv1